Running for office

Som ni ser så finns det numera en kandidatursida på den här bloggen. Jag har officiellt nu ställt upp i Piratpartiets primär val inför riksdagsvalet 2010.
Det innebär att jag ska försöka komma med på Piratpartiets riksdagslista. Detta är vad jag skrev som reklamtext för mig: 

”Det jag tillför som kandidat är en brinnande passion för Piratpartiets politik. Och detta kompletteras av ett djupt intresse för riksdagsarbetet i sig. Min passion för politik och Piratpartiets politik är en garanti för att jag alltid kommer att jobba hårt.”

Det sammanfattar väldigt bra vad jag tillför. Jag skulle kunna skriva varför man ska rösta på mig här, men jag väljer hellre att skriva att om varför du ska rösta på Piratpartiet. Piratpartiet är en röst på ett parti som står upp för demokratin på den nyaste av infrastrukturer, internet. Ett parti som inte gör skillnad på rättigheter på internet och rättigheter i verkligheten. Ett parti som inte tar demokrati och medborgarrätt för givet utan ständigt vill jobba för en förbättring och spridning av dessa i samhället.

Uprising

Ibland upplever man ögonblick av klarhet. Sådana vackra glasklara ögonblick, då allt är självklart och blänkande. Det hände mig i veckan. Jag stod i duschen och fick uppleva en perfekt insikt. Vattnet öppnade mina ögon på något sätt och åtminstone en liten stund fick jag känna mig helt i fridfull och som en del av en värld så vacker. Det är verkligen något som fick mig att inse att vissa saker är så värdefull att kämpa för att jag kan ge min övertygelse och mitt liv för att försvara dem. Som princip visste jag redan det, men som känsla var det längesen jag känslomässigt var där.

Reality

Utan utveckling kommer aldrig idealen bli realistiska.

Ideal

Jag tjänar mina ideal, och jag låter inte mina ideal tjäna mig.

Reality

”Majoritetens uppfattning av verkligheten är sällan deras egen.”
- Okänd

Moral as a value

Moraliska värdegrunder är något väldigt förekommande. De flesta av oss har en moral och har utvecklat ett väldigt nyanserat system för rätt och fel. Det grundar sig oftast på uppfostran, och inskolningen. Vi får som barn lära oss att inte stjäla eller slåss exempelvis. Redan då byggs grunderna för vår moral. Dessutom tenderar vi att ta efter våra föräldrar när det gäller värderingar, oftast när vi precis börjar tänka på rätt och fel. Moral påminner väldigt mycket om normer på det sättet att det är värderingar som ligger grunden för hur vi ser på det sociala.

Det är viktigt att poängtera att det finns en skillnad mellan normer och moral. Normer är status quo. Det är sociala regler i samhället. Normer formas av den tidigare moraliska majoriteten i samhället, inte den nuvarande. Vilket är väldigt viktigt att tänka på. Därför tycker jag också att det är viktigt att poängtera att  normer inte har ett egenvärde medans moral har det. Normer är moraliska och sociala riktlinjer given till oss av andra och är därför något tvingande i sin natur. Normer är också skiljda på moral i det sättet att normer skapas i syfte att bevara status quo, medan moral kan bryta den. Moral i sig är inget ont. Det är en kompass i livet. Det har ett egenvärde. Det är viktigt att ha moral. Med det sagt så ligger det på individen att välja sin moral. Och att inte påtvinga den på andra.

Visst finns det dem som hävdar att rätt och fel inte existerar utan bara ett konstruerat begrepp. Jag håller med. Men, det finns ett egenvärde i rätt eller fel. Det ligger i inte i mänsklighetens natur att ha ett samvete, därför måste vi skapa ett för att samhället och individen ska kunna utvecklas. Det är enkelt då ingen utvecklas om man inte vet skillnaden på rätt eller fel, bra eller dåligt. Vi tycker att förhistoriska samhällen är dåliga eftersom att vi inte föredrar det.

Here comes another winter

Vackra ord:

”The world is like a ride in an amusement park, and when you choose to go on it you think it’s real because that’s how powerful our minds are. The ride goes up and down, around and around, it has thrills and chills, and it’s very brightly colored, and it’s very loud, and it’s fun for a while. Many people have been on the ride a long time, and they begin to wonder, ”Hey, is this real, or is this just a ride?” And other people have remembered, and they come back to us and say, ”Hey, don’t worry; don’t be afraid, ever. Because this is just a ride.” And we…kill those people. ”Shut him up! I’ve got a lot invested in this ride, shut him up! Look at my furrows of worry, look at my big bank account, and my family. This has to be real.” It’s just a ride. But we always kill the good guys who try and tell us that, you ever notice that? And let the demons run amok. But it doesn’t matter, because it’s just a ride. And we can change it any time we want. It’s only a choice. No effort, not work, no job, no savings of money. Just a simple choice, right now, between fear and love.”

- Bill Hicks

Idiocracy

Nuförtiden pratar man mycket om hur mediabilden förvränger och förstorar saker. Svininfluensan, terrorism, etc. Det är en viktig diskussion och det är minst lika viktigt att kritisera media genom icketraditionella medier som t.ex bloggen, eller twitter. Det som skrämmer mig mest är hur mediabilden är begränsad, hur det bästa sättet att hindra något från att påverka folk är inte att spinna en story negativt utan att inte ta upp den alls. Det skrämmer mig. När media inte tar upp viktiga saker. Det skrämmer mig när media har i uppgift att vara den tredje statsmakten, men väljer att inte granska, att inte kritisera. När tidningarna inte skriver om saker, vem ska då göra det. För 30 år sen hade detta varit ett mycket större problem än idag. Vi kan blogga, vi kan twittra, vi kan nätverka på facebook. Vi kan nå ut till så många så enkelt. Det som tidigare var en envägskommunikation kan vi nu själva kommentera och påverka. Det är inte bara effektivare utan också mer demokratiskt. Internet har blivit det ultimata verktyget för demokrati. Det har ingen rätt att ta ifrån oss.

Demokratin i landet är hotad. Det är inte något konstigt egentligen, i oroliga tider brukar folk vända sig bort ifrån demokratin och titta efter andra lösningar. Det har hänt många gånger i historien. Det viktiga vi kan lära oss från historien är att om vi väntar med att säga ifrån så blir det oftast för sent. Och det är därför jag är Piratpartist. Jag vill inte att en dag min blogg hamnar under statens censur. Jag vill inte att mina samtal ska bli avlyssnade. För att avsluta på topp, så citerar jag någon annan:

”First they came for the communists, and I did not speak out—because I was not a communist;
Then they came for the socialists, and I did not speak out—because I was not a socialist;
Then they came for the trade unionists, and I did not speak out—because I was not a trade unionist;
Then they came for the Jews, and I did not speak out—because I was not a Jew;
Then they came for me—and there was no one left to speak out for me.”

Dear Scene, I wish I were deaf

Innan jag beger mig till sömnens rike har jag några ord att dela med mig.
Något jag tänkt på.

1. Skolsystemet är galet. Skolan jag går på har alltid fått mig att trivas för det mesta, men vissa saker är uppåt väggarna. Idag fick vi besök av vår rektor, mycket givande måste jag säga. Det framkom följande saker, för det första så var vår klass kunskapsmässigt väldigt duktig. För det andra så var vi sena till lektionerna ofta.

Det som bekymrar mig är, varför spendera en halvtimma med att diskutera det så kallade allvarliga problemet med förseningar och bara 2-3 minuter med att berömma oss? Gör vi bra ifrån oss är det helt okej, men gör vi ett misstag så ska vi diskutera det länge. Det som stör mig är att rektorn ville peka ut dem som kommer försent ofta. Som att problemet är individuellt. Nästan alla i min klass är sena någon gång. Det jag undrar är, varför bristen av respekt för regler är ett så stort problem? Vi är samhällare, vi lär oss att ifrågasätta, vi lär att inte tro på allt vi får höra. Det är oundvikligt att vi börja undra över systemet som försöker lära oss. Det handlar om mognad och karaktärsstyrka.

2. Hårdare lagar för fildelar i Frankrike. Väldigt fint. Det känns som att repressiv lagstiftning sällan funkar. Nej, stryk det. Det känns som att repressiv lagstiftning aldrig funkar. Jag vet ett bra exempel. Under 60 och 70-talet i Västtyskland så bildades RAF, terrorgruppen. Det var i protest mot det kapitalistiska systemet i landet. Efter ett antal dåd så blev regeringen i Västtyskland desperat. Man införde hårdare lagar, hårdare kontroll över befolkningen. Vad fick det för konsekvenser? Våldsammare dåd och mer anhängare gjorde att RAF växte sig starkare. Det ironiska i det hela är att man blir det ens motståndare gör en till. Västtyska regeringen var mer fascistisk under RAF’s tid än tidigare skådat.

Piraterna i Frankrike är självklart inte de hemska brottslingar regeringen försöker få dem att verka som, men dessa lagar kanske driver dem till det.

Oh, Ellen

Du är numera sjutton. Lika gammal som mig i nästan tre månader.

Och du blir bara finare för varje dag som går. Du är sötast!